världens bästa vän!
Kommer du ihåg när vi som små barn bekräftade varandra som bästa vänner, när vi började umgås varje dag, när vi lekte "teater", när vi körde dubbelkick, när vi sprang happy mil, när vi var på marieberg och köpte två likadana randiga tshirtar, när vi hade stå-på-händer-utmaningar, när vi körde dunken på din bakgård, när vi i årskurs 3 tältade och du under natten snodde min kudde, första gången vi cyklade utan hjälm, när vi satt i samma matbord under lågstadiumet, när vi badade i din pool på bakgården eller när vi firade nyår och var vakna till klockan 4 (stolta var vi)? Jag kommer ihåg. Detta är inte ens en stor del av alla minnen vi delar.
10 år tillsammans, 10 år i samma jävla klass, endast 300m från varandra, promenad till och från skolan varje dag! Det gör så jävla ont och tänka på att det är slut på allt detta nu. Jag kommer inte längre bo 300m från dig, vi kommer inte längre gå i samma klass. Jag vet att det här inte är slutet, att det är början på en livslång vänskap, men ändå gör det så fucking jävla ont. Tårarna rinner när jag skrivet denna text, precis som de gör när jag står och ser in i dina ögon, tittar på en underbart vackert vän. 
finner inga ord just nu, du vet hur jag känner och tycker! finns ingen som dig hjärtat, fan va jag kommer sakna dig!!!!!!!!!!!
